Uppläxning

        Jag åkte bil till min tennismatch idag. Pappa skjutsade mig. Och när jag satt där i bilen och pappa gasade på fick jag verkligen typ ont i magen när jag tänkte på hur mycket avgaser och annat vi människor släpper ut. Varje dag, varje minut, varje sekund - 24 timmar om dygnet hela fucking jävla tiden.

         Någon gång måste det ju faktiskt sluta. Förr eller senare tappar jorden greppet liksom. Jag menar, tänk er en kille och en tjej som är ute och shoppar. Eller snarare, tjejen shoppar och killen bär tjejens kassar och påsar och skolådor och liknande. Men det är fysiskt omöjligt för honom att bära hur många påsar och kassar som helst. Förr eller senare kommer han att tappa påsarna, eftersom han iinte klarar av mer. Och en del av tjejens prylar kanske kommer att gå söner. Och kanske aldrig mer gå att laga. Jag menar, säg att hon har köpt fint porslin.

         Vi pressar på jorden med koldioxid, utsläpp, avgaser och allt vad det är. Hela tiden, varje dag. Och jorden tar lite sådär motvilligt emot allt det, för den har inget val. Men förr eller senare, människor, kommer jorden att släppa taget om allting. Och dåblir det fetjobbigt.


Kommentarer

Kommentera? Du är bara för söt. Här!:

Namn:
Du kommer väl tillbaka?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bloglovin
Trackback
RSS 2.0