Igår kväll när jag kom hem, typ väldigt sent på grund av fuckingjävlabajs-sl, så kände jag mig lite hostig. Ni vet som man lätt blir när man är förkyld. I mina sinnens fulla bruk mindes jag en hostmedicin som brukar stå i kylskåpsdörren. Och jag mindes att jag tyckte att den var rätt god. Ni vet, hostmedicin brukar ju smaka lakrits, vilket inte är min personliga favorit. Men ja, vår hostmedicin i kylskåpsdörren - de e grejer liksom. Så ja öste på en hel matsked och svepte det i två klunkar. Jävlar vad trött jag blev! Jävlar vad gott jag sov! Vaknade inte förrns 12 liksom och det är INTE vanligt om man heter Camilla.

   Men vilken huvudvärk! Och vilket illamående. Och vad törstig jag var. Och vad jag kunde ha spytt om någon tvingade i mig mat-mat. Lördagskvällen tillbringades helt oskyldigt i Isalees soffa framför melodifestivalen så jag blev lite konfundersam. Mina föräldrar trodde mig inte riktigt dock om det där, när jag berättade om min plötsliga sjukdom. Men sen ramlade minnesluckorna på plats. - Jag hade ju knarkat!

   Jag och tjejerna rökte på framför tvn.. Nej nu skojar jag med er. Men det var inget mindre än morfin i hostmedicinen! Och uppenbarligen inte lite heller. Så nu vat jag, att hur gott knark än är, så är det inte värt det! Jag lovar, huvudvärken avtog inte förrns vid 7-tiden efter ännu mera sömn.

   Så nu vet du, Göran, varför jag inte kom på träningen idag! Jag hade tagit en överdos av morfin.


                                   Future man?
bild