Jag ska börja med att säga att det inte krävs mycket för att få mig att tro att jag är påväg att bli galen. Koko liksom. Inte alla hästar hemma i stallet, om ni förstår. Som om jag sakta men säker börjar bli en sådan där förvirrad kvinna som går omkring och matar duvor. Typ så.

         Det var nämligen så att jag fick en sjal i födelsedagspresent. En röd, fin, orientalisk sjal från Thailand. För inte alls länge sedan hade jag på mig denna sjal. Det var bara i förrgår! Det är sent på kvällen. Se er en liten flicka framför er (förlåt, jag kan inte svensk grammatik) som har en fin, röd, orientalisk sjal på sig från Thailand. Så ska jag ta av mig denna sjal och går in i mitt rum. Vet ni vad som då ligger på min skrivbordsstol?!?!?!

          En exakt likadan sjal som jag har på mig!

         Okej, det är set ulitmata jag-måste-väcka-mina-föräldrar-så-att-de-kan-intyga-att-jag-inte-är-påväg-att-bli-kokodingdong-senariet. Vad tusan gör en exakt likadan sjal på min skrivbordsstol? SÅ HIMLA LÄSKIGT.

Nu visade det sig att min mamma hade köpt en likadan sjal till henne i Thailand och jag klassas alltså fortfarande som normal i skallen. Om det nu är normalt att lägga sjalar som frågetecken om kvällarna.