Har ni någongång upplevt hur otroligt handikappad man kan känna sig utan sin mobiltelefon? Så otroligt begränsad? Det är nästan lite läskigt att inse hur beroende man är av den där lilla manicken. I vilket fall som helst så glömde jag min mobil i en viss bil igår, och nu sitter jag här som en annan Laika - utskickad i rymden fastspänd på en vägg utan mat eller några andra glada vovvar. Helt bara pladask ute, lost in space. Jag skulle behöva Camillas nummer, då nej, jag kan inte minnas vilken ordning alla ettor och fyror ska komma. Det är så man tänker "men jag sms:ar Isalee och frågar". Stupid. "Jaja, men jag ska bara hitta min mobil och kolla upp numret". Superstupid. Jag skulle lika gärna ha kunnat fått min högra hand uppkäkad av en alligator. 

Men. Det kan ju vara en bra reminder om hur fast man är vid de där små livräddarna...