Idag när jag skulle hem från bussen så korsade jag min gamla lågstadieskolas skolgård. Där befann sig pojkar med bandyklubbor, flickor med hopprep och fritidsfröknar med röda jackor och slitna blickar. Naaaw, tänkte jag och mindes hur jag själv sprungit omkring där bland hopphagarna och klätterställningarna, intet ont anande kring hur jag skulle gå omkring i smärtsamma tio centimeters klackar där en sidåsär åtta, nio år senare.

Så, naaaw, var vad jag precis hann tänka innan en utav bandykillarna kastade sin bandyklubba stenhårt i asfalten medan jag passerade deras bandyplan och skrek "men vafan mattias, du ska ju göra mååååååål!". Hehe, gulligt, tänkte jag och gick lite fortare. Jag riktade min blick åt hopprepstjejerna istället och tänkte ungefär naaaaw, innan en av tjejerna skrek "Dra åt helvette!" till en annan tjej.

Jag menar liksom... what? Ska man om fem år behöva ta på sig skottsäker väst om man ska gå bland dessa huliganer till ettagluttare? Nej, kära nån vad det går utför. Tacka vet jag den hederliga årgången 1992!

Och här kommer lite gott och blandat:

Lisa