Jag har kramp i mina vader, på nåt sätt misstänker jag att jag har sträckt rumpan eller kanske snarare nedre ryggen, vad mina elever än sa idag så var det stööört roligt, jag är lite sådär myslagom hjärtekrossad, jag har inte sovit på ungefär sisådär lite drygt 30 timmar och det känns som om flera dagar har passerat förbi under natten. En härlig känsla.

Jag är rädd för en av mina elever. Eller nej, jag är inte rädd för honom, han är bara lite lätt obehaglig. Alltid efter träningen så kommer han fram till mig och säger någonting i stil med "jag behöver verkligen träna på min backhand" varpå han ger mig en intensiv blick som skälver av förväntan och jag svarar ungefär "eh, aa. Men det är bara att nöta vet du...". "Jag måste träna på det här med tajmingen!" och jag svarar något som "eh, aa...". Och sedan kollar han sådär på mig igen som om jag när som helst ska säga något som får honom att kunna packa väskorna och bege sig till Wimbledons Centercourt på en gång. Så kommer jag med den fina "men det är bara att nöta vet du..." för tjugofemte gången och snabbsmyger bort från honom. Poor thing.

Nej, nu ska jag krypa ned under täcket och sova tills jag inte får sova mer. Ikväll ska jag äta middag med lugna släkten och det är precis vad jag behöver.

Lisa