Idag vaknade jag med en sån där mysig känsla av att det inte gjorde något att det va mulet och kallt och höst. Bara större anledningar till att ta vara på dagarnas ljus och krypa ihop med nära och kära på kvällarna. Det där lät lite sassy. Jaja. Sen fick jag efrara att det inte spelar någon roll hur mycket man kämpar eller pluggar eller försöker, gud har redan bestämt hur det ska gå. Jag tror inte på vad jag själv säger nu, men av dagen att döma är det just så det är.

Att spilla saft i väskan och över ipoden direkt efter ett misslyckat prov (som man för en gångs skull verkligen pluggat till!) är liksom inte helt okej. Jag har ju för tusan sytt ett eget fodral till ipoden för att den inte ska få några skråmor. Och så är det ändå bara jag av alla människor som ser till att holdknappen numera fastnar i saftklibb.

Nu har jag ingen lust att baka kolasnittar längre. Tack för den, liksom.

Men jag tror att jag ska bli jurist! Det verkar som om jag skulle gilla det. Puss och hej.

Camilla