Oj. Förlåt hörrni, det där inlägget handlade inte alls om någon bok utan om något helt annat faktiskt. Sorrysorrysorry, det var inte meningen att ge er förhoppningar om att superboken var upptäckt. Nej, det där inlägget handlade om hur himlans gråtfärdig jag var igår, lika gråtfärdig som jag kan bli efter att ha läst ut en bra bok eftersom det är så extremt omöjligt att göra en utläst bok oläst trots att man vill ha upplevelsen framför sig på nytt (om man inte ska ge sig på att hoppa från en bro och försöka framkalla minnesluckor eller så, men det rekommenerar jag inte). Nu är det så att jag inte kan hjälpa att få en känsla av att ni, våra kära läsare, letar efter bra böcker. Har jag rätt i det? Då ska jag självklart berätta om mina favoritböcker sen!

Sorry igen.

Förresten så bestämde jag mig för att ha min balkong på glänt i natt eftersom det trots allt är juni nu, och det är så mysigt att höra natten och fåglar och trädkronor och allt det andra medan man ligger i sängen. Det var ett ganska fatalt misstag ska jag få be att tala om. Hela min vänsteraxel är en enda betongbit och gör SÅ JÄVLA ONT. Det strålar ända upp till örat, tror att det snälla ordet för tillståndet kallas nackspärr. Men det här är fan halvryggsspärr. Jaja. Camilla kanske kan mutas till att massera mig liiiite, lite bara.

Lisa