En del kvällar för jag diskussioner med mig själv angående hur min natt ska spenderas. Speciellt såhär nu när ljuset försvinner så långsamt om kvällarna, och fågelkvitter hörs in genom balkongdörren långt sedan solen gått ner, nu när x antal rara pöjkar spelar volleyboll hos grannen och räknar så högt att jag kan hänga med i hur det går för dem medan jag ligger och läser i min säng. Tänk va mycket fint man skulle kunna göra en natt som denna. På min ena axel sitter en lite ruffsig figur och tycker att jag ska koka te och sätta mig på balkongen eftersom det luktar nyutslagna blommor i hela luften, äta kaffechokladbönor, läsa texter som skrevs för länge sen och skriva dagbok, se på en kortfilm och sova precis så många timmar som krävs för att nätt och jämnt inte bli zombiefierad, för att sedan kunna njuta mer än vanligt av kaffet i morgon bitti och komma till skolan med den där känslan av att man lever som bara konstig dygnsrytm kan ge en.

Oftast vinner dock den andra figuren på min andra axel, nämligen mitt härligt sunda förnuft. Mitt härligt sunda förnuft tycker att jag borde skriva de allra sista raderna på biologiarbetet nu och sedan krypa bums i säng. Jaaaja. Sluta tjöta.


Och nu en gammal bild bara för att jag gillar att visa upp mig så himlans mycket. 

Lisa