För ett tag sedan gick min Ipod sönder. Grovt I-landsproblem, jag vet! Men det var inte sådär jätteroligt att behöva sitta en halvtimme ensam på bussen flera gånger om dagen utan någon som helst musik. Ipoden gick inte att sätta på över huvud taget, och så fort man satte in den i datan så sa denna "Itunes har hittat en Ipod som verkar skadad".

             Men andra ord - det sög att det inte gick att lyssna på musik. Jag menar, jag hade inte haft denna Ipod i ens ett år! 

          Så en dag, några veckor efter, så sa jag, "jaja, whatta heck, jag ser om min kära Ipod fungerar". Och tro det eller ej, men det gjorde den! Nu kan jag lyssna på musik i den igen. Den funkar som aldrig förr!

          Nu kan man ju kanske undra vad den här lilla historien ska göra dig någe gladare för. Ni kanske tänker "woho, grattis till dig så jävla mycket, jävligt kul att din Ipod funkar, jag blir så sjukt förbannat glad av att höra det. Jag har ju absolut ingenting annat att bry mig om, så berätta gärna lite mer om din Ipod, jag är fruktansvärt intresserad". Så kanske ni tänker.

         Men vet ni, varje gång jag sätter på min Ipod, och ser de små menyerna blir jag lika glad inombords. Det är riktig lycka att min lilla musikspelare fungerar! Och nu kommer det; tänk om man kunde uppskatta allt lika mycket. Tänk om man inte tog saker för givet hela tiden, utan uppskattade sånt som man inte ser varje dag.

        Som att era Ipods fungerar, att bussen kommer i tid, att ni får skjuts hem från träningen, att någon glömt en Metro bredvid er på tunnelbanan som ni kan läsa, att det finns varmvatten när ni ska duscha, att Internet fungerar när ni ska in på datan.... då får man säga "yes!" flera gånger om dagen!

Glada hälsningar från Lisa