Snabbfakta
Camilla
Hormonrubbning
Måste bara få mina intryck och infall till nåt mer klart och tydligt: KÄRLEK till dig som behöver.
Camilla
Yoru're beautiful, you really are
Kyssbanan.
Camilla
Ten pages of love from Lisa


Jag tycker att man ska röra på sig och utmana sin kropp, jag tycker att man ska hålla de muskler man fått i form och se till att få adrenalinet att rusa ibland, för det mår man bra av. Jag tycker att man ska äta hälsosamt, och att äta hälsosamt är att äta det man blir lycklig utav att äta, hälosamt är inte det som innehåller lägst antal kalorier eller inte tillåta sig att äta det som smakar sött. För det blir man inte lycklig utav.
Jag tycker att man ska gå de vägar som man är nyfiken på, inte de som de flesta andra verkar ta bara för att stegen är lättare att ta där, för så fort någon annan viker av och letar sig ensam fram på en annan väg blir man antingen avundsjuk eller ångrar att man inte gjorde samma sak. Det är kanske då man måste dra tillbaka den där som tar sin egna väg, det är så läskigt när någon sticker ut. Att vilja men inte våga blir förödande tillslut.
Jag tror inte att storlek 34 betyder skönhet, och jag tror inte att bra betyg är det som krävs för framgång. Jag tror inte att den som har flest vänner på Facebook är den alla vill vara med, jag tror inte att den med mest pengar är den med störst frihet och jag tror inte att det är den som är först och talar högst är den som vet mer än någon annan. Jag tror inte att det är något av det som skulle göra mig lycklig tillslut.
Jag tror snarare på något annat. Kanske stavas hälsa, lycka, med sex bokstäver.
K ä r l e k.
Words
I am not alone, dear lonelyness
Jag gör mitt allra yttersta
För jag bryr ju mig om dig,
om oss och alla andra
Ibland även om mig
Såg du allt jag offrade?
Det jag med glädje gav
Det du av vilja åtnjöt
Och sedan bar dig av
Så förlåt för det jag sa
Eller gjorde för din skull
Förlåt för mitt försök
Att älska dig omkull
Jag ber mig själv om ursäkt
Jag gör det varje dag
Varje kväll och varje natt
Har gjort det nu ett tag
En dag ska jag förlåta mig
För att jag lät mig falla
Den dagen ska jag visa mig
Du ska se mig över alla
Sen ska ditt tomrum fyllas
Och du ska lämna mig ifred
Det ska bli din tur att minnas
Hur en säng kan kännas bred
Nej, den handlar icke om mig inte.. Bara om alla som vill identifiera sig med det dära. Puss!
Camilla
I Love
I morgon är det lördag
Somebody pinch me
Och jag dog
Camilla
Jag förstår dig, Camilla.
Åh gud, va jag förstår dig.
Glory Days
Jag har den bästa vännen man kan ha. Å nu ska jag få komma hem till henne. Det känns lyxigt.
Camilla
The day today
Tjaabaaa. Idag ere lördag och det betyder att man är ledig, som i sin tur betyder att man får göra precis vad man vill hur mycket man vill. Jag ville spendera den hära dagen med en person som jag tycker väldigt mycket om. Någon som jag till och med bloggar ihop med! Guess who!?
Vi gjorde det vi är bäst på, - hade askul. Det går faktiskt sällan en skrattfri dag med den här damen. Ett lyckopiller, helt enkelt.
Är hon inte rätt cool?
PUSS från
Camilla
På olika platser i Sverige, men på samma cell i hjärtat
Jag skulle vilja ägna ett inlägg åt min vän Lovisa. Lovisa bor i Kalmar och pratar kalmaritiska med alla sina vänner, hon har stort och vågigt hår i en guldig nyans och går alltid omkring med ett leende på läpparna. Hon är lite en såndär som man kastar en extra blick på när man passerar henne på gatan, eftersom hennes utstrålning nästan bländar. Hon är grym på att sjunga, och själv lyssnar hon bland annat på Robbie Williams och U2. Lovisa är sådär snäll och omtänksam att man nästan blir ledsen över att man själv inte kan vara så omänskligt medmänsklig. Det går inte att få bättre tips från någon, det är ingen som bryr sig mer, och det är ingen som är så närvarande som vän som Lovisa är. Det betyder att hon förtjänar de allra bästa vännerna tillbaka, vilket gör mig jävligt stolt varje gång jag tänker på att jag är en utav dem. Jag älskar dig, Lovisa.
Lisa
Till en hjärtekrossad vän
Det finns stunder då jag önskar att tiden sprang snabbare än världsrekordinnehavaren på hundra meter. Att den skulle skynda att läka mig, skynda att plåstra om, skynda att få upp mig från den hårda marken där jag föll. Jag önskar att den skulle skynda sig att viska vackra ord, skynda sig att torka tårar och befalla hela världen att vänta på mig medan jag lärde mig gå igen. Tiden grät för min skull.
Det finns stunder jag önskar att tiden inte fanns. Trots det så förblir en sekund en sekund, en minut en minut, en dag en dag, medan jag sakta vaggar mitt darrande hjärta i min egen famn. Och tiden fortsätter styra sig själv, men sitter alltid precis bredvid mig, finns alltid där all slumra emot.
Hjälp mig sluta med dig
Den går inte att köpa på Plattan. Det är inga skumma killar som står i skuggorna om natten och ger den till dig som vitt pulver i plastpåsar för sju hundringar. Det är ingenting du röker på som får dig att se seriefigurer i badrumsgolvet eller färgglada mönster på väggarna. Det är ingenting du kan åka in i fängelset för att ha använt, missbrukat eller ens innehaft – det är lika lagligt som att gå bland de fallande löven i skogen en frostig höstdag.
Det lämnar inga spår i din kropp, kroppen håller sig lika intakt som innan. Skulle någon ta ett blodprov på dig medan du har det inom dig skulle ingenting synas. Trots det kan det slita sönder dig likt den mest nedbrytande substans. Beroendet sätter sig direkt på din själ likt klibbig tejp och tränger in i vrårna av ditt hjärta där man hoppas att det ska få doseras när man som helst vill. Att beroendet och behovet ska tillfredsställas så fort som det börja klia i fingertopparna, så fort det sticker i läpparna eller svider bakom ögonlocken. Fort. Direkt. Jag vill ha nu. Mer, mer, mer.
Det är det bästa du kan få. Det ger dig oändlig lycka på mindre än en minut, du behöver inte vänta länge. Det fyller dig som om du skulle kunna spricka, men det gör du inte – aldrig. Det fyller dig som om miljoner, miljarder mjuka snöflingor stormade runt inom dig, som om någon fyllt dig med mjuk, värmande glöd och musik som du trodde var för bra för att skrivas ned eller någonsin skapas.
Men om du inte får din drog när du behöver den så är det också det smärtsammaste beroendet att bryta. Hundra gånger värre än att aldrig mer få röra en cigarett. Det kliar i mina fingertoppar, det sticker i mina läppar och svider bakom mina ögonlock när jag måste acceptera att jag inte längre kan nå dig när som helst. Att du inte längre är min. Jag önskar att jag aldrig hade provat dig från början.
/ Lisa
Snuskigt
Och nu minns jag varje ord nu nånsin sagt.
Lisa
Jag tror på det så mycket
/ Lisa
You can't kill the metal
Kärleken har perfekt syn.
Kärleken är i alla fall inte blind.
Inte ens lite blind. Kärleken har knappt några synfel alls. Inte närsynt, långsynt eller astigmatisk.
Inte skelögd, ingen gråstarr eller grönstarr så långt man kan se.
Det finns ingen speciell, förutbestämd kille här i världen som är menad och född för mig.
Med att kärleken är blind borde det ju menas att vilka som helst kan bli kära, att det inte spelar någon roll varifrån man kommer, vem man är eller hur man ser ut - man är ändå gjorda för varanda.
Right. Som om Carolina Gynning skulle falla för en nedsupen och åldrad luffare som inte har något annat näringsintag än sprit. Jag tror inte att det skulle funka. Vilka som helst kan inte bli kära. Och även om Carolina och luffaren är menade för varandra så skulle Carolina antagligen aldig ge luffaren en chans.
Och chansen att jag blir kär i en svensk är ungefär 98 av 100. Varför? Jo, för att jag är svensk, jag bor i Sverige och träffar i princip bara svenska killar. Skulle jag vara kenyan skulle chansen att jag blev kär i en kenyan vara ungefär 98 av 100.
Kärleken är inte blind.
Okej, jag har lärt mig lite mer om kärlek sedan jag skrev det här för ungefär två år sedan. Men jag tror fortfarande på det här - det finns ingen ödesbestämd person för mig, eller för någon annan. Lite tråkigt kanske, men kärleken blir inte mindre underbar eller mindre hemsk för det. Det man menar med att kärleken är blind tror jag försöker förklara hur dum man bli av att vara kär. Man vill inte se det man borde.
Word.
Lisa
We all want to fall in love
We all want to fall in love. Why?
Because that experience makes us feel completely alive,
where every sense is heightened,
and every emotion is magnified.
Our everyday reality is shattered
and we are flung into the heavens.
It may only last a moment, an hour, or an afternoon,
but that doesn't diminish its value,
because we are left with memories
that we treasure for the rest of our lives.
- From the movie "The Mirror Has Two Faces"
Inspirerat av Ewa
/ Lisa