Ni vet de där runda bollarna på benet som hindrar oss bräckliga tjejer från att spela fotboll, springa, spela innebandy, tennis whatever. Ni vet dem? Ungefär kanske 40 cm under låret kan ni hitta dem, mät själva och se om ni kan hitta dem. Ja där ja! Känner ni? Nu ska ni veta att jag med hela min värdefulla värdighet välsignar dem, era knän, och hoppas med all den där värdigheten att ni inte råkar ut för några olyckor med dem. (Om ni inte redan gjort det..) För att leva ihop med ett par jävliga knölar där nere, som hindrar en från att göra det man älskar mest på denna planet, det är inte riktigt det absolut mest underhållande Gud lyckats åstadkomma.



  Men jag älskar mina knän. Det gör jag, nånstans under barriären av hat. Och sen ska jag inte skylla på Gud heller. Han gjorde trots allt att jag klarade den där redovisningen i 8an, och jag lovade att va schysst mot honom då.