Och här sitter jag.

Jag sitter och försöker slita och dra i de sista sommarlovstimmarna för att de inte ska försvinna ifrån mig. Måste de gå? Måste man bli stor? Måste vi ha fysik? Måste mitt knä krångla?

Nu ska jag göra det bästa av situationen och tänka på skinnjackan som blir min i morgon. Då kanske skolan blir roligare också. Och så har jag ju min nya almanacka med utbytbar framsida. Och så har vi skaffat värsta hemmagymmet så jag kommer klara av alla våldtäktsmän i höst. Förhoppningsvis blir det inga våldtäktsmän i höst. Förhoppningsvis läser dem dubbelbloggen.

Ha ett underbart liv tills vi ses igen!