Hatkärlek är vad jag känner för klackar. Å ena sidan är det de snyggaste skorna man kan ha, passar till alla kläder, gör benen snyggare och är sådär respektingivande klippiteklappande när man walking down the street. De plussar på min korta längd och är roliga att ha, även om man så bara ska ha dem i garderoben. Å andra sidan känns det ibland som om klackar är tortyrredskap nedskickade till jorden av en Gud som liksom bara inte kan komma över att kvinnan Eva åt av kunskapsträdets äpple i lustgården. Man kan inte gå mer än hundra meter innan fötterna börjar leva sitt egna liv och halka hit och halka dit. Ja, jag säger då det. Då det. Vad tycker ni? Vad tycker du, Melker? Du har väl ganska mycket klackar (när ingen ser)?

/ Lisa