Ikväll tog jag ett stort steg i mitt liv. Och det kanske är nu jag för varna känsliga läsare, detta handlar nämligen om turkosa bananer och flera år gamla svettiga t-shirtar. Jag har haft min röda fina tennisväska sen jag var ungefär tio år. Det innebär att den är sisådär 8 år gammal. På de här åtta åren har jag inte tvättat den en enda gång, utan bara fyllt på med blöta tröjor direkt efter mina matcher, glömt gamla halvätna bananer i den och förbannat varje gång som en Powerade tappat locket och klibbad igen allting.

Varje gång jag har öppnat skåpet i tennishallen det senaste halvåret har det luktat skunk. Bokstavligen skunk. Det är liksom en chock när man i princip kan se en grön ånga pysa ut medan ögonen tåras och näsan skynklar ihop sig som ett russin. När jag har åkt buss med min väska har jag skämts och låtsas som ingenting. När jag har gått och lagt mig med väskan i mitt rum har jag varit tvungen att gå upp igen och slänga ut väskan på balkongen eftersom det är omöjligt att sova när det luktar bananmassaker.

Men ikväll var det dags. Ikväll rensade jag ut alla turkosamögliga bananer, alla svettstela t-shirtar och alla tomma, klibbiga Poweradeflaskor. Jag slängde gamla papper i papperskorgen och pressade in väskfan i tvättmaskinen, med ungefär fyra skopor tvättmedel. NU BÖRJAR EN NY EPOK I MITT LIV!

Lisa