I lördags snubblade jag och fick ett blåmärke på knät. En liten betonggrej stack helt plötsligt upp och jag föll handlöst. Det var lite pinsamt, men jag tänkte att det är sånt man får leva med. I söndags ramlade jag igen. Denna gång på en liten stolpe  bredvid en busshållsplatsstolpe. Det är väldigt svårt att föklara, så därför har jag illustrerat förloppet...:




Det var ett par av mina kära vänner som skulle hem. Jag skulle vara så snäll och tittade tiderna åt dem på tabellen. Nu är det så att det är hela 3 bussar som går från denna hållplats och därför är det också 3 tabeller som går runt stolpen.

Såhär såg jag ut. Jag var jätteglad för att jag inte hade ramlat på hela dagen.



Sedan... ja, det är ganska svårt att tala om det. Låt bara bilderna säga sitt... *snyft*







Så nu är mitt smalben och mitt knä paj. Blåbärspaj. Nä, jag skoja. Men jag ska i alla fall stämma SL för att de har den där jävla stolpen där när man måste gå runt den andra stolpen. Och för att kunna styrka den smärta som den lilla stolpen gjorde mig har jag varit noga med att dokumentera mina skador. Jag tog ett femtiotal bilder. Dessutom har jag minst fem vittnen. Ikväll ska jag och fota den där busshållsplatsen. NU JÄVLAR SL!

Kolla bah...