Camilla påstår att dagen aldrig kommer. Men seddu, det gör den visst! Efter två års lång väntan och tjat om "jag ska nog klippa mig snart... snart så ska jag nog klippa mig ändå..." så är dagen här.

Klockan 15.00, lokal tid, så stiger jag genom dörrarna till Hår 3000 för att klippa av mig håret.

Okej, ingen panik! Jag ska inte göra några stora förändringar, bara toppa det. Men jag är fetanervös. Som sagt så har jag inte klippt mig på två år, och jag gillar mitt hår - tänk om det blir helt fel?!

Yeah yeah. Här kommer ett par före-bilder så slänger jag in ett par efter-bilder sen också.

Pray for me.