Ja, det var himla kul idag på Universitet måste jag säga! Dock var det inte bara de otroligt roliga föreläsningarna som fick mina ögon att tåras. Haha. Varför tog vi inte kort på han funktionären som med gapande mun och med diverse slående sömn-drag tittade upp sådär frånvarande mot publiken? Can't help wondering why.

Och jag har börjat bli lite sådär småkär i vår klass! Alla NV2Dare som troget följer dubbelbloggen; har inte vi en jättegullig klass? Jag blev liksom helt: Åååh, det där är en av oss! Både när vår lockhårige vän ställde frågan i föreläsningssalen och när Melker bad fjortisarna att sjunga lite lägre. Och så när vi stötte på ett gäng av vår stora naturvetarfamilj på drottninggatan, som flummade runt och var lite halvcrazy, då blev jag sådär härligt glad! Under vargtimmarnas övertrötthet kunde jag inte heller låta bli att asgarva åt situationen när vi svettades tillsammans i den trånga tunnelbanan. Guuud vad ni inte kommer våga umgås med mig efter det här. Jävla freak liksom.

But if you love me, you have to love all the thing about me. And I'm sorry if I let you down, dad. But you let me down too! Buhuhu. Som Baby i Dirty Dancing skulle sagt, alltså.

Camilla