Åh, det är över! Och både jag och Lisa och alla de andra är i levande behåll. Tror jag?!

I alla fall. Den här dagen har varit heeeelt sjuk. Det börjar med att jag har glömt att ställa klockan och vaknar av mig själv klockan 8. Det mer och mer välbekanta ordet "fuuuuuuuuuuuuuuck" ekar i mitt huvud hela morgonen. Hur jag än skyndar mig tar jag ändå lika lång tid som vanligt. Som känslan av att springa i sirap typ. Lite mardrömsscenario. Jaja, efter en språngmarch till bussen (som tar 20 minuter) och lite paniksms till Denise så står jag utanför franskadörren och undrar varför de vägrar öppna. När jag ska ta upp mobilen och se om någon finns att nå, så står den på 8.32 om jag minns rätt. Har jag hunnit ikapp mig själv? Sover jag fortfarande och drömmer detta? Hur FAN kan jag vara i skolan 40 minuter innan jag börjar om det var 40 minuter jag försov mig?

Sen ringer klockorna (höhö). Jag måste ha ställt fram min väckarklocka en timme på nåt mysko sätt OCH glömt sätta på den. Det konstigaste var att jag för en gångs skull kände mig utsövd, trots att jag gick upp alldeles för tidigt. Snacka om psykosomatiskt. Visst heter det så, psykologibrudar?

Sen var hela dagen som i en dröm och jag undrar fortfarande om jag kommer att behöva skriva om det här inlägget när jag vaknar.

Camilla