Det stär en packad väska här bredvid och jag fattar ingenting. Det är tydligen i morgon vi ska iväg. Eller? Jag har inte en aning om vad vi gett oss in på. Vi kommer bli rånade. Eller NEJ, det kommer vi inte! Hur som helst har jag aldrig varit såhär mentalt inställd på att en helt ofattabar månad ligger mitt framför nosen på mig. När jag tänker på vad som kommer att kunna hända är allt bara vitt. Jag ser en sovsal i Köpenhamn, det är allt. Kanske nån frukost på en gata i Frankrike. Möjligen en liggplats i ett tåg och en tvättlina uppspänd i en trång kupé. Sen är det vitt. Jag hoppas verkligen inte att det betyder en hel månad nedsövd på ett sjukhus bara. Jag hoppas det betyder att jag aldrig kunnat föreställa mig hur fantastisk och rolig och händelserik månaden skulle bli. Nu svamlar jag lite granna, men det finns för en gångs skull en bra orsak till det. Annars kör jag mest bil. Fick själva körkortet idag och det är inget annat än RESPECT.

 Förresten så kommer vi försöka uppdatera bloggen så fort det finns tillfälle. Så är ni nyfikna på vädret i Rom eller hur gott kaffet är i Bulgarien (eller hur vi har det och vilka äventyr vi är med om..), ja, keep up the reeding. Nu far vi!





Camilla