Heart failure
För cirka två timmar sedan började jag och Camilla vår hemfärd från Björkhagen. Nu sitter jag här. I början av kvällen berättade jag glatt för Camilla vilken passande kväll det var att bära klackar eftersom jag omöjligen skulle kunna fasta stående på någon kall busshållsplats eller fronta två kilometer gångväg. Kiss. My. Ass. säger jag bara.
På något lustigt vis tenderar det alltid att sluta såhär. Jag antar att det är min lott, - men det är också en lott! Jag fick mig i alla fall ett gott skratt när jag på den svinkalla busshållsplatsen i Blåsut nödringde min storebror som med ens blev mycket stressad och trodde han skulle gå upp. Förvirring i dess renaste form. Stackarn. Jaja, godnatt på er!
Lisa
Kommentarer
Trackback