Hallå på er! Hur mår ni? Är allt bra och lugnt och chill? Är ni harmoniska och tillfreds? Så underbart. Personligen har jag den där speciella känslan av att stå och balansera på den trådsmala gränsen mellan hysterisk panik och lealös apati. Japp, det sprider sig som en löpeld i min kropp, varje cell gör hur snyggt som helst vågen när den här känslan når dem. Jag har den här känslan av att jag skulle behöva ta tag i fyrahundratjugofemtusensexhundrafyrtioen saker samtidigt som jag bara vill gråta som ett litet barn under mitt täcke och släppa all oro kring hur mitt liv sakta går åt helt fel håll. Om någon förklarar någonting med lite för många ord än vad som är absolut nödvändigt känner jag ungefär "MEN KOM TILL SAKEN DIN FÖRBANNADE PLÅTBURKSMAMMUT!!!!" och jag är bara allmänt lättirriterad just nu med det där lilla åskmolnet i magen som hjälp. Jag tror det här kallas STRESS.

Visst låter det underbart? Jajamensan. Nejdå hörrni, så farligt är det inte. Jag har fått en kaprifol ut på min balkong, sått smultron och snart är det slut. Typ.

Lisa