Min mamma gillar inte heller Dirty Dancing. Jag förstår dem inte, fast ändå förstår jag dem. Om jag får en dotter kanske jag inte gillar hennes kind of filmer. Men ändå.

Nu håller den sista delen av filmen på att ladda upp på dintub. Roligt roligt. Vad tror ni om att beställa denna hära och sätta opp på väggen sin?

Eller denna hära kanske?

Puss!

Camilla

Nu ska jag seriöst ta tag i den här förbaskade matten. Om jag skulle få skriva en topp tre-lista på hemska saker som har hänt mig i mitt liv skulle matte nog ligga tvåa eller trea. Så hemskt är det. Men den här bloggen är positiv! Och tur är det väl då att det finns saker på den motsatta listan, alltså saker som är det bästa som hänt en? På min lista över bra saker som har hänt mig är mina söta vänner qui j'adore, min Bruce Springsteen-konsert och mitt konfirmationsläger bland annat.

Men nu ska ni få läsa ett litet smakprov på vad jag har komponerat de senaste dagarna. Och jag sa ju att jag vill ha era åsikter, men jag tänker strypa det önskemålet lite och säga att jag vill ha era snälla åsikter. Enjoy!

Vill du ta den långa vägen hem? frågade du och gav mig det där sneda leendet som jag hade så gärna velat frysa och sätta upp på kylskåpet hemma där jag alltid kunde se det. Jag log och såg ned i asfalten medan jag nickade och sneglade sedan upp på dig igen. Det var nästan höst; man kunde känna det i luften, trots att augusti ännu inte var slut. Jag kunde känna det i lungorna då jag var tvungen att kippa efter andan när du tog min hand i din. Och då jag kände dina svala läppar snudda vid mina, som om de väntade på klartecken att få landa spred sig årets nya höstluft inuti mig och städade ut allt gammalt, allt bortglömt, allt som knuffades runt där inombords. Det fanns ingenting annat framför mig än du. Du log medan vi kysstes men jag brydde mig inte om det. Nu var du min, bara min, och jag önskade att du skulle sätta din hand på min midja och trycka mig emot dig sådär som du gjorde när du ville att jag aldrig skulle gå, någonsin. Din kalla nästipp andades i mitt öra och du viskade någonting om att när solen gick upp skulle svanarna flyga till Afrika. Jag blundade, log och nickade medan du sakta drog din hand längs min rygg och la den på mitt ryggslut. Jag letade med mina fingrar över ditt ansikte och la sedan mitt huvud på ditt bröst där jag kunde höra ditt hjärta slå hårt mot mitt öra som takten i vår sång. Din haka vilade i mitt sommarslitna hår och om någon hade kommit och påstått att det fanns en lag om tid och rum så hade jag aldrig trott dem. När du såg på mig sådär som om bara jag kunde förändra hela den mark du stod på och att det var jag som kunde få dig att rysa endast genom att lägga min hand på din svala kind så existerade varken tid eller rum. Då fanns bara du och jag under de viskande träden i den där unga höstnatten. Jag skulle förevigt vilja ta den långa vägen hem med dig, hur lång den än var.

OCH NU ÄR DET COPYRIGHT VAFAN!

Det var en gång en ung flicka och en mycket ung man. De sutto på en sten vid en udde, som sköt ut i sjön, och vågorna skvalpade ända fram till deras fötter. De sutto tysta, var och en i sina tankar, och sågo solen gå ner. Han tänkte, att han gärna skulle vilja kyssa henne. När han såg på hennes mun, föreföll det honom som om det just var meningen med den. Han hade nog sett vackrare flickor, och egentligen var han kär i en annan, men henne kunde han visst aldrig få kyssa, ty hon var ett ideal och en stjärna, och "die Sterne, die begehrt man nicht". Hon tänkte, att hon gärna skulle vilja att han kysste henne, för att hon skulle få ett tillfälle att bli riktigt ond på honom och visa hur djupt hon föraktade honom. Hon skulle resa sig och draga kjolarna tätt omkring sig, ge honom enblick bräddad med isande hån och gå sin väg, rak och lugn och utan onödig brådska. Men för att han inte skulle gissa vad hon tänkte, sade hon lågt och sakta:
- Tror du att det finns ett liv efter detta?
Han tänkte, att det skulle gå lättare att kyssa henne om han svarade ja. Men han kom inte riktigt ihåg, vad han vid andra tillfällen möjligen kunde ha sagt om samma ämne, och han var rädd att råka i tvetalan. Därför såg han henne djupt i ögonen och svarade:
- Det finns ögonblick då jag tror det.
Detta svar behagade henne utomordentligt, och hon tänkte: Jag tycker i alla fall om hans hår, och hans panna också. Det är bara synd att hans näsa är så ful och så har han ju ingen ställning - bara en student, som läser på prillan. Det var inte en sådan fästman hon skulle förarga sina väninnor med. Han tänkte: nu kan jag bestämt kyssa henne. Men han var i alla fall förskräckligt rädd; han hade aldrig förut kysst någon familjeflicka, och han undrade om det kunde vara farligt. Hennes pappa låg och sov i en hängmatta en bit därifrån, och han var borgmästare i staden. Hon tänkte: Kanske är det bättre om jag ger honom en örfil när han kysser mig. Och hon tänkte åter: Varför kysser han mig inte? Är jag så ful och obehaglig? Och hon böjde sig fram över vattnet för att spegla sig, men hennes bild bröts i vågskvalpet. Hon tänkte vidare: Jag undrar hur det kan kännas när han kysser mig. I verkligheten hade hon bara blivit kysst en gng, av en löjtnant efter en bal på stadshotellet. Men han luktade så illa av punsch och cigarrer, och det hade visserligen smickrat henne litet att han kysste henne, efter som han i alla fall var löjtnant, men eljest tyckte hon inte att det var så mycket med den kyssen. För resten hatade hon honom, därför han inte hade friat till henne efteråt eller ens brytt sig om henne alls.

Medan de sutto så, var och en i sina egna tankar, gick solen ned och det blev skumt. Och han tänkte: Eftersom hon nu sitter kvar vid min sida, fast solen är borta och det har blivit skumt, så kan det ju hända att hon inte har så mycket emot om jag kysser henne. Och han lade sakta armen om hennes hals. Detta hade hon icke alls tänkt sig. Hon hade trott att han bara skulle kyssa henne utan vidare, och så skulle hon ge honom en örfil och gå sin väg som en prinsessa. Nu visste hon inte, hur hon skulle göra; hon ville nog bli ond på honom, men hon ville heller inte gå miste om kyssen. Därför satt hon alldeles stilla.

Då kysste han henne. Det kändes mycket underligare än hon hade trott, och hon kände att hon blev blek och matt, och hon hade alldeles glömt bort att hon skulle ge honom en örfil och att han bara var en student som läste på prillan. Men han tänkte på ett ställe i en bok av en religiös läkare om "Kvinnans släktliv", där det stod: "Man vakte sig för att låta den äktenskapliga omfamningen komma under vällustens herravälde." Och han tänkte att det måste vara mycket svårt att vakta sig för, då redan en kyss kan förändra så mycket.

När månen gick upp, sutto de ännu kvar och kysstes.
Hon viskade i hans öra:
- Jag älskade dig från första stunden jag såg dig.
Och han svarade:
- För mig har det aldrig funnits någon annan i världen än du.


Kyssen, av Hjalmar Söderberg

   Gud alltså, jag kikade in här och blev hur inspirerad som helst! Att man bara kan måla/rita/teckna eller vad sjutton det heter så.himla.bra!? Nu ska jag försöka rita den hära bilden kanske, bara för att jag saknar Lisa så! (Hon åkte ju till landet idag den flickan)

Hihihihihihi, jo, Camilla är visst kär i Alexander Rybak!

Och nu kommer jag få spö imorgon.
Men det kan jag ta.

Nu måste jag få göra rätt för mig här.

Jag är inte kär i Alexander Rybak.

Han är kär i Nathalie Portman. Och jag accepterar det fullt ut. Faktiskt.

Lisa: Visste du att Alexander Rybak tyckte att Be my Valentine med hon Svetlana var den bästa låten i tävlingen?
Camilla: Nää.. det tyckte inte jag.
Lisa: Men det tyckte Alexander Rybak. Och vad säger det om honom?
Camilla: ...
Lisa: ...
Camilla: SLUUUTA!

Jag tror inte man får säga någonting illa om teddybjörnen...

   Idag var det onsdag. Det var en fin onsdag tycker jag. Allt är så grönt nu! Och sen så knarkade jag när jag kom hem. Då blir vanliga onsdagar fina. Nej, alltså, jag har inte rökt på å grejer. Nej nej, jag förespråkar inte knark så mycket faktiskt. Jag knarkade lite Dirty Dancing...

        Jag har suttit uppe alldeles för länge med tanke på att imorgon bär det av för att träna små knattar i tennis igen. Men vet ni, när man väl börjar se på Star Wars, då går det bannemig inte att sluta. Och jag erkänner, jag älskar Star Wars. Jag älskar klonerna, jag älskar jedisarna, jag älskar Padmés kläder. Men framför allt, people, jag älskar Anakin Skywalker. Jag vet att jag låter väldigt mycket som om jag är fjorton år just nu och just typ förälskat mig i typ Johan Palm eller Björn Gustafsson - men hörrni. Anakin Skywalker är en klass för sig. Han är så brutalt snygg att jag inte ens vet hur jag ska beskriva hur snygg han är. Men nu ska jag sluta vara en sådan extremfjortis och gå och lägga mig istället.

Men. Om en mixmänniska utan Anakin Skywalker och Mr. Darcy skulle komma fram till mig så skulle jag svimma av lycka. Nu räcker det. Godnatt allesammans! Och glöm nu inte att spana in Star Wars Episode 2 och 3 (speciellt 3) för ni kommer också sitta som små fnittriga lågstadietjejer framför de filmerna. Ni killar också, hertosexualitet ner i tårna spelar liksom ingen roll. Ingen kan motstå en robotarm.

       Hejsan svejsan. Idag är det exakt fyra år sedan som jag fick tandställning. Inte för att jag har tandställning nu, men whatever. Jag firar denna fina dag med att skänka 20 spänn till Barncancerfonden och starta en insamling. Det kan väl inte startas för många antar jag? Min insamling heter i alla fall My Sweet Song, och vill ni så får ni också skänka en slant som kommer hjälpa någon liten parvel som Gud varit orättvis mot.

Allting vi gör räknas!

/ Lisa

  Idag när jag åt en nougatglass i Kungsträdgården stötte jag på en bekant. En bardomsvän, en bästa vän genom slutalekamedgodsedjurochbörjasminkasig-stadiet. Det var en härlig tid vi hade. Mycket fotboll, mycket skratt och mycket Nugattimackor (Norsk nutella typ. Just like heaven!!). Man ska aldrig säga alltid, men jag hoppas att vi kommer att fortsätta vara vänner en lååång tid framåt.

  Idag när jag satt på 163an vid halv 3-tiden på eftermiddagen steg The Guy på vid Dahlens Sjukhus. Tyvärr hade han en tjej med dig och tyvärr såg han inte att jag satt där och dregglade. Eller det kanske var tur i och för sig. Tur för tjejen.. Okej, men he was like the God ya knoow?! Och det bästa var att tjejen inte var så fruktansvärt, ni vet, snygg-snygg. Det tyder ju på att han har vett nog att välja med insidan! ..Och att jag kanske har en chans?! :) Eller så var de på sjukhuset för att kolla barnet som hon kanske hade i magen.. Eller så var det bara hans syster.. Eller så kommer jag i och för sig aldrig se den mannen igen. .

Han var som en brunhårig Curt Cubain med inslag av Måns Zelmerlöf och Johnny Depp. INTE ILLA!

 +  +