Och ja, det är er plikt att lyssna på dem.

/ Lisa

Nu ber det i veg! Till Gotland! Så jag kommer kanske kunna uppdatera tidigast torsdag kväll (bänka!), då jag kanske kanske har en dator vid min sida. Men Lisa finns ju till er förfogan. Heter det till er förfogan? Hm..

Och mitt sommarjobb är avklarat! Så damn nice. Och eftersom att jag fick löneförhöjning (ja, jag måste tjata om den) så är det ännu mer najs! Dessutom var jag på Gålö med min bror idag och blev brun. Ännu, ännu lite mer nice!

Jag har hört att man inte ska säga vart man ska och hur länge man ska vara borta över internet eftersom att inbrottstjuvar kan läsa det. Bara därför ska jag berätta att huset är bevakat. Bam bam bam.

Och så till sist vill jag berätta att jag nu lyssnat in mig på The E.N.D, Black Eyed Peas nya skiva, och den är verkligen assjuktskitjätteapbra!

Jag vill börja med en fråga. Till dig Camilla. Bam bam baaam. Du, hur vet du egentligen att Britta Spjut sjöng playback? Är det inte meningen att man inte ska märka det? Hur märker man att en artist sjunger playback? Jag hoppas att inte Bruce Springsteen sjöng playback! Men det tror jag i och för sig inte. Han är ju en sån karlakarl.

Ja, igår såg jag en film om den håriga pottan. Harry Potter! Harry Potter och Halvlodsprinsen närmare bestämt. Den var la ganska najs! (Det är viktigt det här med "la" lite härådär i alla meningar nu när vi är på västkusten....). Du är la skön du. Hallå eller? Det är la inte så svårt. Är du en la ganska så la stor lapplänningen som la sjunger nånting la ganska konstigt, typ la lalala...?

I alla fall, Harry Potter. Denna filmen hade inga sånna där roliga böner och inte så himlans mycket Wingardium Leviosa heller. Det handlade mest om Hermione som var uppraggad av nån snubbe men H herself var egentligen kär i Ron medan Ron blev upphånglad av Lavender Brown och Harry som var lite småintresserad av Ginny medan Ginny dejtade Dean. Pjhu! Svårt att hålla koll på hormonerna minsann. Men den var najs. Får 2,5 av 5 av moi.

Puss från er kamrat Lisa

... och här kommer en skör chill-downlåt som jag tycker att alla ni stressade ska chilla ner till precis just nu.

Hejsan babes. Ikväll blir det partyparty på gång, skolans officiella avslutningsfest! Man får hoppas på lite drag. Jag hoppas att det medföljer någon kamera, så att vi kan bjussa er på lite bilder om hur det kan gå till på en officiell avslutningsfest. Jaja, anyway, på avslutningsfester spelas det mycket musik. Och ibland tas det droger. Och nu har jag dragit världens bästa liknelse för att komma in på ämnet drogmusik - för nu ska jag nämligen bjuda er på lite musikheroin. Ni vet, de där tonerna som får det att snurra lite extra skönt i skallen - och så mycket nyttigare rent fysikst!

Att gå på en Bruce Springsteen-konsert är en av de grejerna som står på min lista över saker som jag ska göra innan jag dör. Så nu bockar jag av det. Och jag är inte ledsen över att ha fått punga ut en månadslön på Bruce, det var så mycket värt det som ingenting annat. Att gå på Bruce Springsteen igår är bland det bästa jag har gjort! Lätt topp tre av meningsfulla saker jag gjort i livet. Jag tror inte att någon var besviken när de kom ut från Stadion efter en nästan tre timmar lång, grym konsert. Han körde 29 låtar, bland annat No Surrender, Dancing in the Dark, Born to Run, My lucky day, The River, Working on a dream, Twist and shout, Jungeland och massor av mer låtar. Och Bruce är så sjukt skön! I och för sig låter det som om han är en predikande sektledare ibland, med sin raspiga mörka röst, när han snackar om hur han ska bygga en hus utav musik och lycka och hela det där. Men det göööör ingenting, för alla älskar honom ändå. Efter ett par låtar så plockar han upp lappar och skyltar som folk i publiken hade med sig med önskemål om låtar, ställer skylten framför mikrofonstativet och kör loss. Berättar för The E Street Band vilken takt de ska köra, säger med ett skratt "I hope we don't fuck this up!" och sen rockar han sönder igen. Och inte nog med det, utan han charmar hela Stadion genom att prata svenska också! "Ni är bäst", "Sverige! Sverige! Sverige! Sverige!", "Hur maor ni?" och "vi älskar våra svergiga fans" är några exempel på hur han behärskade språket. Ja, jag är gärna hans svergiga fan.

Vet ni vem som just nu med största sannolikhet befinner sig i landet Sverige? Svea Rike? Jo, det ska jag ta och tala om för er. Det handlar nämligen om min Babe. Nej, inte min Babe, då människan i fråga är gammal som typ gatan, men ändå. Min Old Babe. Jag snackar självklart om älskade Bruce Springsteen! Han intar Hovet imorgon, och jag undrar om man inte borde ta sig dit och köpa en biljett ändå. Med tanke på åldern som sagt så kanske han inte kommer tillbaka till Svea Rike så många gånger till! And how could I live without a sight of my Old Babe?! Missa för guds skull inte det här.

Om han vore ungefär sisådär 30 år yngre skulle jag haffana' direkt!

Ska ni se Melodifestivalen ikväll? Det ska jag. Spikat. Såklart. Det ska bli trevligt - personligen hejar jag på Sverige (!!!) och Bosnien & Herzegovina. Faktiskt. Så är det faktiskt. Faktiskt så är det så.

Förresten så har jag hittat en till ska-man-skratta-eller-gråta-frågetecken-låt.
Den heter Killing in the name of och det är gruppen Rage against the machines som sjunger den.

Läsare, vad lyssnar ni på på musik egentligen? I really wanna know!

/ Lisa

  För andra semifinalen! Med grannländerna Norge (das Nallebjörn) samt Danmark (med sin Ronan Keating-komponerade låt)! So exciting. Nu började det visst för en minut sen. AAAAAAH

Bara därför måste jag sätta in en extremt ful bild jag hittade på Nallebjörnen.



Kos dere!

   Jag kan bara inte sluta tralla på denna, Norges bidrag i årets Eurovision song contest. Framförd av en rolig/läskig nallebjörn med väldigt god mimik, om ni förstår vad jag menar. Och en söt, norsk brytning pa kope! Eller hur man säger på köpet på norska.

Imorgon ska jag till skolan extra tidigt för att äta frukost och prata franska. Det ska bli trevligt, även om min kamrat Camilla (vet ni vem det är? Lång, mörkhårig, långa fingrar, träskfärgade ögon...) är sjuk och blir hemma från undervisningen imorgon.

Men. Nu är det sovdags. Som avslutning på denna söndag, avslutning på vecka nitton år 2009 så bjuder jag på en trevlig liten sång av Wanda Jackson - hon bjuder oss alla på fest!

Det är ju alltid trevligt. Eller hur, Melker?

   Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Vill ni ha lite grym musik alltså, listen to this: