A picture of you in your room.



A picture of you in one of your favourite outfits.



A picture of you making a goofy face at the camera.



A picture of a time in your life that's over, but you wish it wasn't.




A picture of you when you were anything but happy.



A picture of you with someone you love.



A picture that describes how you'd like to spend every day.



A picture of a time when everything was changing. 
 


A picture that makes your heart hurt.




A picture that makes your heart smile.



A picture of one of the best nights of your life.



Lisa

Jajamensan, här sitter jag och är arton år. Ögonfransarna är längre än nånsin, spänningen stiger för varje sekund och om en sisådär 20 minuter ska jag springa till bussen och träffa Ida. Vi ska laga middag för att sedan klacka vidare till Klubb Hybris som öppnar just idag. Intressant hur livet tar tvära vändningar ibland.

So how you doin? How's it goin?

Lisa
(som är 18 år)
(SERRI, ARTON ÅRRR!!!! gaah)

Mitt 2009 började på andra sidan jordklotet, i Thailand.
Det var dels underbart och dels ett helvete. Hatkärlek.




I februari åkte jag och Camilla till Göteborg och storshoppade.
Vi fikade, slappade, åt bananchips, åt gojibär och kokade mjölk
i vattenkokare. Det var ett par härliga dagar det.




I mars fyllde min pappa ett halvt sekel.
Det firades så det stod härliga till.




I april kom solen och våren, och Isalee fyllde sjutton år. Det firades
vid sidan av en sjö med korv och grill, och det kan nog utan överdrift
beskrivas som den kallaste kvällen i mitt liv. Fy fan. Men det var kul!





Sen kom maj också! Åh, underbara månad. Maj välkomnades hemma hos
Denise, och det blev början på årets vackraste månad. Hönsprojektet var
i full gång, och det var både jättegulligt och jätteäckligt.




Sen blev det juni. I juni gick jag på Bruce Springsteen tillsammans med Laura
på Hovet och det ska jag aldrig någonsin ångra. De där 900 kronorna som rök
är nog mina bäst investerade pengar någonsin, den 7 juni stannar för alltid i mig.







Och sen kom sommaren på allvar! Jag jobbade som tennistränare, tränade tennis,
solen sken som aldrig förr, jag hälsade på Camilla på det underbara Gotland, jag sov
på en färjas golv (glömmer aldrig det), jag träffade Victor och fick massor av fräknar.




I oktober praktiserade jag och Camilla på Astra Zeneca! Det var väldigt roligt.
Vi fick titta på labb, råttor, provrör och forskare, och som ni kan se av bilden ovan
så var det mycket strängt seriöst hela tiden. Höpp höpp, på plats.




Och i november var det matte C som gällde. Ända in i kaklet som man säger.
Matte C skall jag aldrig kalla min vän, never. Matte D ska jag ge en chans!






Och så kom december. Jag gjorde vad de flesta brukar göra och firade jul
på alla möjliga håll och med alla möjliga människor, och sedan så rensade jag
mellandagsrean. Imorgon är det 2010!




Och ungefär det här hoppas jag att 2010 ska ge mig en försmak av.
Gott nytt år!


Yours sincerely,
and yours faithfully,

Lisa

Juste! Jag har en ny halsduk. Tjugo, observera TJUGO, 20, twenty, vingt, t-j-u-g-o kronor kostade den. Känns ganska värt det, för den är jättemysig. Och mjuk. Och vit. Och jag gillaren. Förresten ska jag träffa min så fasligt söta kusse Maria någon dag. Hon har nästan ingen mun, för den har jag tatt bort. Puss på dig.

Lisa

Lisa

Lisa

Ja, jag försöker få inspiration. Arton dagar, sen är jag arton.
Dessutom har jag ont i tänderna, för jag har provsmakat så mycket
chokladkola denna kväll. Förresten så har jag skaffat Twitter!
Nu ska jag duscha och läsa.

Fast inte samtidigt.

Lisa

Denna snöiga tisdag inleddes med en härlig vurpa. Så går det när man har två minuter på sig att kuta till bussen med väskor och vantar och Ipods. Jag tänkte i samma sekund som jag tog sats ned för vår halvmeterhöga parkeringskant ungefär "fanfanfanfanfanfanfan också" för jag kände i hela kroppen att det skuttet skulle sluta i snön. Det gjorde det också.

Förresten, är det bara jag som ibland får impulser av att bli helt anonym? Radera alla bilder från Facebook, ta bort alla inläggen (det skulle jag iofs aldrig göra!) och bara låta folk avgöra vem man är när man träffar dem istället, och inte ge alla möjligheten att döma en genom vad de sett för spår man lämnat ut i cyberrymden? Ibland får jag en faslig lust med det. Det skulle vara lite som att börja om på nytt, tror jag.

Puss från Lisa.

Lisa

Att åka någon annanstans. Få stå i partykläder på något billigt hotell och blicka ut över gator som fylls av folk, fira att natten är ung med de finaste av vänner och veta att sängen först kommer att användas framåt den tidiga morgonen.




Att vara miljonär. Och jag vet att man inte ska konsumera överdrivet, men jag vill bara shoppa shoppa shoppa! Goddamn it hörrni. Jag vill ha nya kjolar, jag vill ha nya underkläder, jag vill ha nytt smink, jag vill ha nya teér, jag vill ha nya träningskläder, jag vill ha pengar till allt.



Att få känna mig i toppform. Ni vet sådär när det känns som om lungorna är större än vanligt, trapporna kortare än vanligt och man bara inte kan vänta på att få dra på sig Rockyluvan och springa av sig på närmaste parkering. Hit och dit och hit och dit och fram och tillbaka.

En dag kommer vi att träffas. Det kommer vara en dag då jag går in i affären där du jobbar, råkar gå förbi ditt hus precis medan du ska gå till bussen, eller träffar dig på tunnelbanan när vi är på väg åt samma håll. Just den dagen kommer jag vara vackrare än vad du kunde minnas mig, vackrare än vad jag någonsin varit, och så mycket vackrare än henne. Du kommer trollbindas så fort jag förvånat upptäcker dig, ler och säger hej. Det kommer vara en dag du alltid kommer minnas, vare sig du vill eller inte. Jag kommer dra en hand genom mitt mörkbruna hår och se snabbt på klockan medan jag berättar om vad jag gör nu för tiden, och du kommer nicka och lyssna med blicken fäst på mina läppar. Du vet, den där blicken du brukade ge dem när vi träffades de första gångerna. 

Den där dagen kommer du att för alltid se mig på ett nytt sätt. Du kommer se mig som den jag faktiskt är, den där du aldrig förstod att jag var. Och du kommer ångra dig. Du kommer att ångra att du inte såg, att du inte förstod, att du inte tog chansen när du fick den. Ja, jag vet att just den dagen kommer du ångra varje dag du lät passera obemärkt utan mig vid din sida. 

Jag kommer le så mycket jag kan, vara sådär vänlig och trevlig som bara jag kan vara, prata formellt om hur bra jag har det, nämna en del gamla minnen som får dina pupiller att vidgas och låta mina fingrar närma sig din nacke när jag med en omfamning säger hejdå. Dina steg skulle saktas ned och för en sekund skulle du glömma var du var påväg.

Och jag, jag skulle be för att det inte syntes i mina ögon att jag fortfarande ibland tar upp din tröja ur lådan längst ned i garderoben, pressar ihop ögonen och suckar över att den inte längre luktar som du. 


Lisa

Ja, nu är det dags. Nu ska jag lära mig allt om allt. Jag börjar med den här boken
som heter Att tala så det syns, av Allan och Barbara Peace. Den ska lära mig att
tolka kroppsspråk och sådär, det blir nog väldigt trevligt. Självförverkligande!

Lisa

Förebilder. Jag har börjat samla på just förebilder. Och folk att inspireras av. Det är både bra och dåligt, för samtidigt som jag känner att jag vill göra min egen grej och inte bara säga "jag vill också!" till vad andra gör så är det väldigt bra att ha något eller någon att inspireras av när man står med fyrahundra idéer och inte riktigt vet var man ska börja. Något att luta sig tillbaka på och säga "kan hon, så kan jag" och börja där. Så tack till alla ni som inspirerar mig, jag hoppas på att få ge tillbaka någon dag!

The L

Jag är lite inne på detta med tatuering igen. Men det är så
sjukt svårt - var, vad? Kan ni inte hjälpa mig och säga vad
ni tycker är snyggt? Jag vet ju att jag kan lita på er, guys!

/ Lisa

Idag har jag köpt ett par nya, coola leggings. Dessutom har jag gjort en broccolipaj som snart ska avnjutas här hemma, och imorgon ska jag och min vapendragare iväg till Asta Zeneca och praktisera. Coolt. Desstom har jag diskuterat nobelpris med mamma (tycker ni jag tjatar lika mycket om nobelpriset som jag tjatar om Rocky Balboa?).

Lisa: Mamma, vad tror du om mina chanser att ta nobelpris?
Mamma: Jadu... helt ärligt så tror jag att det är väldigt svårt. Det är bara en massa
konstiga, nördiga människor utan mycket till liv som får det.
Lisa: ...
Mamma: ...
Lisa: Jag tar det som en komplimang.


/ Lisa

På den senaste tiden har jag fått en lust att lära mig allting.
Okej, kanske inte främst hur man löser logaritmer eller vad
 5 liter vattens densitet är, men snarare allting annat. Vad som helst.
Därför sitter jag och försöker lära mig allting med hjälp av det
härliga Internet, - som hur man blir mer karismatisk, vad som
egentligen är så bra med mineraler och att äpplet är symbolen för
kunskap. Kunskap är makt.

Lisa

Snart är det ett helt år sedan jag var i Thailand. Förra jullovet. Det är en resa jag minns
med renaste hatkärlek, och om jag hade fått välja i efterhand hade jag kanske aldrig satt mig på
planet dit. Det kanske kan låta konstigt med tanke på hur underbart man hör att Thailand
ska vara, men det var verkligen inte min grej. Tro mig, det är verkligen en helt annan värld,
och det är precis sådär fantastiskt paradislikt som man tänker sig. Det är varmt, billigt, urgod mat,
alla thailändare är guds bästa barn, och det är en helt fantastisk natur. Men om jag ska vara
ärlig och öppen så har jag aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som jag gjorde på andra sidan jordklotet.
Jag lärde mig väldigt mycket där borta bland kokosnötterna, solkrämen och drinkarna!
Men jag frågar mig fortfarande om det var sån kunskap man egentligen vill ha...

Peace out. / Lisa

Här försöker jag strypa Melker. Med ett leende.

Lisa

Lisa